Hackers – samhällsbärande eller samhällsfara?

Hackers har nästan ett romantiskt sken i dessa dagar. På både gott och ont. Den anarkistiska tonåringen som sitter någonstans i en mörk källare på okänd ort och ägnar sig åt mer eller mindre tvivelaktiga saker. Kanske stjäl de ens känsliga uppgifter och säljer dem på Dark Web för stora summor bitcoin. Eller hjälten som bekämpar brott med hjälp av sina färdigheter. Förhindrar terrordåd och skänker pengar åt de fattiga. Men frågan är om dessa uppfattningar verkligen stämmer.

Faktum är att många som ägnar sig åt det vi kallar för ”hacking” inte alls sitter i någon källare. Inte i vuxen ålder iallafall. Eller ens gör något särskilt märkvärdigt, åtminstone inte i storleksordningen som den ovan. Många verkligt skickliga är anställda av organisationer och företag där deras kunskaper kommer väl till pass och detta på laglig väg. Cybersäkerhet är ett stort och viktigt område i dagens samhälle, både inom näringslivet och offentlig sektor. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har det funnits så mycket data och aldrig tidigare har så mycket av denna förflyttats runt mellan olika enheter. Och vem kan inte skapa ett bättre försvar än den som vet hur själva angreppet går till?

Många av dessa förmågor har långa utbildningar bakom sig, i ämnen såsom Datavetenskap, Systemvetenskap och Datateknik. Många är självlärda, även om det börjar bli allt färre, åtminstone i Sverige, där högskolan är avgiftsfri. Utbildningarna är i regel extremt krävande och således är det ett högavlönat jobb. Man studerar ämnen såsom programmering, databasmetodik, olika typer av matematik, interaktionsdesign m. fl.

Men inte ett obetydligt antal av dessa våra samtids dataexperter började ändå koda i skenet av en skärm i en gillestuga någonstans. Men som vi alla vet är tonåren inte särskilt många till antalet och för de flesta lockar ett kontor med gratis kaffe, luftkonditionering och ergonomiska stolar mer än föräldrarnas källare, energidryck och pizza. Så tänk på det nästa gång du har att göra med en cybersäkerhetsexpert. Kanske är hen en rysk hacker om nätterna som för över bitcoins till de bättre behövande.

Men hur stor digital säkerhet man än har och hur många skickliga experter det än må finnas så finns det inget som är så vattentätt som att mötas i ett fysiskt rum. Om man vill vara helt säker på att ingen kan komma åt ens uppgifter kan det vara att föredra framför att låta kommunikationen ske över internet eller privata nätverk. Då kan ett konferensrum i Stockholm komma väl till pass. Nära till det svenska näringslivets motor med allt vad det innebär. Det är dessutom trevligt att sitta ansikte mot ansikte med ens affärspartners och kollegor. Det är ju något som saknas när man inte möts i verkligheten. Viktiga aspekter av förhandlingarna som kan falla bort. Små nyanser som kan vara avgörande för att gå till avslut.